Bry dig inte, han är bara en alkkis

Gick igenom parken idag, på väg på lunch.
Då ligger det en man där, på grusgången. Han kravlar sig, kommer inte upp. Hans kryckor ligger på marken bredvid, han håller om sitt huvud och jämrar sig, ropar på hjälp. Och människor går bara förbi. Vuxna människor. Kliver över honom. Tittar bort.
Bry dig inte, är det någon som säger bakom mig, han är bara ett fyllo, alkkis.
Svaga ben och blod från ett huvud som slagits mot en bänk.
Ringer 112. Ambulans tack.
Minä kuolen tänne. Jag dör, säger mannen på marken. Tårar från svullna ögon.
Hand på hans axel, du dör inte, inte idag i alla fall. Leende.
Han är bara en alkkis, bry dig inte.
Ambulansen kommer.
Lappa såret. Torka blodet, tårarna.
Du dör inte, inte idag.

Tanken var inte att den här bloggen skulle bli någon moralblogg, eller en blogg med många lång bittra texter. Men så händer något som det idag och då blir jag bara så arg, bitter och förbannad att jag helt enkelt inte kan låta bli. Jag måste skriva. Jag blir så förbannat arg över alla vuxna människor som har mage att inte bry sig, som bara går förbi och som anser att man inte bör hjälpa om det är ett fyllo som gjort sig illa. Bry dig inte, han är bara en alkkis. Är det inte just de, samhällets mest utslagna, som man borde bry sig allra mest om?